onsdag, maj 05, 2010

Håriga armar

Nu ska jag berätta en historia som jag dragit mig för att skriva om för jag är lätt orolig att ni ska tro att jag är främlingsfientlig/rasist/invandrarhatare OCH DET ÄR JAG ABSOLUT INTE.

Nå, så här var det: Jag skulle till doktorn för kontroll. När jag kommer in sitter det en mörk farbror i stolen och ler vänligt. Han hade styckmördararmar som han skulle stoppa in i mig (fråga inte hur styckmördararmar ser ur för det kan jag inte förklara och fråga inte var han skulle stoppa in dem för det tänker jag inte berätta).

Nå, vi log mot varandra, man måste ju ge ett gott intryck. Han började prata med mig och jag förstod inte vad han sa. Jag sa "va" och han upprepade sig. Förstod ungefär hälften då. När han skulle berätta provtagningsresultaten för mig började han med att säga att jag hade en knöl i "mina kvinnliga delar". Va??? Han sa det igen. Menar du livmodern sa jag. Nej, sa han. Nähä, tänkte jag. Sedan sa han att ingenting var farligt? Vi avslutade samtalet och jag åkte hem med ett stort frågetecken över hela ansiket.

Nästa dag ringde jag mottagningen och bad om att få prata med en doktor som kunde svenska. Jag förklarade vem jag varit hos och det lät som om sköterskan exakt förstod vad jag menade.

Den svensktalande doktorn förklarade då för mig att jag hade en ofarlig cysta på äggstockarna. Aha, de kvinnliga delarna hade hittat sin plats!

Glömde förresten berätta att styckmördararmarna var JÄTTEHÅRIGA.

Avslut: Jag är inte rasist. Men jag vill att min doktor ska kunna prata så jag förstår honom - oavsett om han är ifrån Skåne, Chile, Afganistan eller Köpenhamn. Hur kan man anställa en människa som ska kommunicera med andra när han inte kan språket. Han var säkert en jätteduktig doktor men någonstans på vägen hade man missat att intervjua honom på svenska.

6 kommentarer:

Gafflan sa...

Nä alltså jag fattar vad du menar. Jag är heller inte rasist men när jag hade ansiktsförlamning för några år sedan var min doktor från Irak och jag fattade ingenting när han pratade med mig om alla mina prover jag lämnat. Snurrigt var det.

Anmaja sa...

Hej där!
Jag håller fullkommligt med, en läkare ska kunna prata så att jag som patient ska förstå. Sen får han vara hur duktig som helst.

Det står att du är från Stockholm i ID-spårningen. ;-)

Anmaja

Fru Venus sa...

*asg* Förlåt att jag skrattar, men jag håller också med dig! Jag var till en barnläkare med yngsta en gång, han var vikarie fån Sverige (Egypter) och våra mediciner i "stora boken" är på finska, så han bad mig översätta åt honom när han skulle kolla biverkningar på dotterns antibiotika...

Ancan sa...

Jag håller med dig, det är ett stort bekymmer när man inte förstår vad ens egen läkare ställer för diagnos. Och när man frågar förstår inte han, o då förstår man själv ännu mindre...

MEN ska tilläggas, att läkaren som löste problemet med mina exsem, var egyptier, talade urdålig svenska o skitdålig engelska - men en bra hudläkare var han då iallafall!

Knasterfaster sa...

Jag jobbar som läkarsekreterare och jag förstår absolut vad du menar. Det är inte lätt att "översätta" det som utländska läkare dikterar. Vi har en bl.a en tysk läkare hos oss. En gång när en av våra sköterskor besökte en patient dagen efter doktorns besök så sa patienten "Jasså vad det en doktor. Jag trodde det var en försäljare". Han hade inte förstått något av det doktorn sa till honom. Danska läkare är allra svårast att förstå. )=

Anneli sa...

Jag minns med stor ömhet min danska läkare på förlossningen som hette Preben. Han kallade mig en klog kvinda ;) Han var relativt lätt att förstå, fast han bröt på danska..

Och så minns jag med fasa den inhyrda läkaren på vårdcentralen här hemma, som knappt kunde nån svenska och som heller inte brydde sig om att försöka hitta rätt diagnos..:(