tisdag, februari 10, 2009

På begäran - Mitt liv som ruffhäxa!

Vi har en båt - med allt vad det innebär. Tänkte berätta för er om båtlivet ur en ruffhäxas perspektiv.

Landkrabban blev Ruffhäxa för ett tiotal år sedan. Vingligt och ovant mönstrade jag på en vårdag i slutet av 90-talet. Den gamla snipan Olivia var det finaste jag någonsin sett. Hon åkte runt med familjen i Stockholms skärgård i fyra veckor den sommaren. Solen sken och termometern visade 28° C hela juli. Jaha, tänkte jag - så här trivsamt var det alltså att ha båt. Sen kom regnet. Olivia läckte som ett såll och humöret på familjemedlemmarna sattes på hårda prov. När sedan motorn trilskades utanför Waxholm och jag skulle styra under tiden Gubben mekade var jag nära att mönstra av.

Dock förträngde jag Waxholms strömmar och trafik och båtlivet fortsatte. Så småningom byttes Olivia ut till en redig plastbåt med namnet Krabat. Plasten skyddade oss från väta så nu kunde vårt sjöliv gå vidare. Vi har i dag sålt Krabat och införskaffade för några år sedan vår gula ängel Aphrodite.

I vår båt är vi gammalmodiga. Gubben sköter mek, puts, vård och allmän omsorg. Själv lagar jag mat, diskar och pyntar med blommor, blader och skärgårdsinköpta sovenirer. Maten inhandlas av mig och Gubben bär ombord under stort muttrande. ”Fick jag bestämma skulle vi ta med en falukorvsring och några Pripps Blå”. När sedan min mat står framdukad äter han under stor förnöjsamhet av allt det onödiga jag släpat med.

En del båtbekanta anser att jag borde uppgradera mig från Ruffhäxa till åtminstone Andre Styrman. Men nej, jag vill inte. Jag är fullkomligt nöjd med pyssel, att lapa sol och allmänt båtåkande och under tiden får Gubben styra och ställa som han vill. Försöker jag någon gång ”hjälpa till” så gör han ändå om det sen.

Jag har förtöjt tidigare, och Gubben har om-förtöjt. Jag har putsat, och Gubben har putsat om. När jag någon gång styr sitter Gubben oroligt bredvid. Säger dock ingenting utan försöker se allmänt tillbakalutad ut. När han sen tar över igen är ordningen återställd och han kan pusta ut!

Navigera är jag däremot bra på - klarar det t o m bättre än Gubben ibland! Men vi talar inte så ofta om det…

Så alla ni som är för en revolutionär kvinnofrigörelse på sjön - jag vill inte och jag tänker inte ändra på mig. Fortsätt ni att åka i er båt på ert sätt så åker jag och Gubben i vår, på vårt sätt.
Vi ses i Flottvik i vår - då putsar Gubben när jag lapar vårsol! Fikakorgen blir dock mitt verk.

Eva

P.S. Det händer att jag får spontana attacker av frigörelsebehov och då brukar Gubben diska ett par gånger. Sen har vi det som vanligt igen!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det här är din fina humor, Eva !
/mamma.

Lisa Olsson sa...

haha, vilken fin histora! Ruffhäxan Eva! =)

Micke sa...

Den är ju bra denna text, Får jag lägga upp den på min sida?

//Micke